När jag känner mig nere vill jag aldrig äta.

Och nu är jag nere, så nere.

Jag vill verkligen må bra men det tycks aldrig bli min tur.

Ett evigt kämpande varje dag, varje timme och minut.

År efter år.

när blir det min tid att få ett flyt, det undrar jag ofta.

jag är on the edge nu.

Verkligen.

Hur som helst att kunna kontrollera någoning är en känsla av välbehag ändå.

att kunna kontrollera min kropp är viktigt, det är den enda kontrollen jag har nu.

Den enda funktionen jag har nu.

så jag håller an till detta här.

Jag vet att jag en dag kommer slippa att behöva kontrollera kroppen på det här extrema sättet, men den dagen är långt från nu.

Och kotroll kommer jag nog alltid att ha över min kropp.

det är en livlina och det är en livlina som är så skör att den kan gå av vilken minut somhelst, och man faller och fallet kan vara fatalt.

jag hoppas att alla ni som håller med kroppskontroll och ana/mia kontroller är medvetna om det.

Det är inget man vill!!!! det är inget man ska sträva efter att vara, men det kan vara en tröst i ett oändligt hav no controll.

Jag är med er.

Och jag hoppas att ni är med mig.

kram/Siss

Idag kommer jag att ställas inför rätt många frestelser..

och jag vet att folk kommer att hoppa på mig angående mitt utseende.

så idag är stålhandskarna på.

skriver mer senare.

måste springa till affäen och handla mitt dyrbara kaffe, vilken räddare i nöden va?

kram/ Siss